Kritiken mot positiv träning och en felinlärning (man lär av sina misstag)

Sedan Zelda har kommit till oss har vi endast använt oss av positiv träning. Det betyder att på beteenden vi vill ska återkomma använder vi positiv belöning, godis. På beteenden vi inte vill ska återkomma använder vi negativt straff, vilket betyder inge godis. Det här var något nytt för mig, Roxy är tränad med traditionell träning. Men, allt har fungerat väldigt bra och jag ser redan en enorm skillnad mellan Zelda och Roxy. Återkommer mer om det lite senare. Det som stör mig är att människor runt omkring fattar inte det här med ett positivt inlärningssätt. Så fort vi påpekar att vi tränar Zelda såhär får vi alla möjliga olika kommentarer om att vi gör fel. Kritiken vi fått höra:

"Det tar så lång tid innan hundarna kan allt. Jag vill att den ska lära sig saker snabbare."
"Det fungerar ju inte, se hon biter ju."
"Om den smiter ska man lyfta den i nackskinnet istället för att belöna när hunden kommer."
"Om man inte daskar till hunden när den gör fel så vet den ju inte att de är fel."
"Positiv träning är bara trams, man ska vara bestämd och visa vem som bestämmer."
"Om hon drar i kopplet ska du ju rycka till ordentligt så hon slutar"

De här är några av de kommentarer vi fått, i början har jag försökt förklara att det är ett bra sätt att träna på. Förklara hur deras påståenden är uppenbart fel, men jag har gett upp. Det är ingen idé, folk fattar inte. Visst, det tar längre tid att lära in saker. Men, det kan ju oxå bero på att jag inte tränar lika hårt. Och även om det tar längre tid, vad gör det? Jag får en hund som verkligen kan sakerna, och dessutom VILL göra det. Roxy vill inte göra nått och hon erbjuder inga beteenden om hon inte blir tillsagt, trots det tycker hon inte om det heller. Och ja, hon biter och busar, går upp på bordet och är allmänt vild, men inte "daskar" jag till henne för de. Vad tjänar det till? Hon är ju för fan en valp, det går över, valptiden är inte så lång. Hon har dessutom smitit iväg ibland, men de gångerna går att räkna på händerna. Och när hon gör det tar jag en fotboll, visar den åt henne och kastar in den på gården. Vilket för henne betyder att jag leker med henne när hon är på gården. Eller visslar på henne, hon blir belönad när hon kommer. Om jag måste hämta henne så lyfter jag bara upp henne och bär hem henne igen. Roxy lyfte jag i nackskinnet när hon smet, och vad har det gett? Jo, hon går inte att ha lös överhuvudtaget för hon kommer inte till mig när hon smiter, jag kan heller inte gå att hämta henne för då springer hon bara iväg. På vilket sätt är det bättre? Och att man ska behöva vara bestämd, använda obehag och liknande för att visa att hunden gör fel, är bara helt fel. Zelda vet att när hon inte blir belönad ska hon erbjuda ett annat beteende (när vi tränar alltså), och då vi inte tränar utan bara är ute/inne blir hon belönad när hon frivilligt kommer till oss, när hon gör något bra osv. Det här gör ju att de beteendena kommer hon föröka med igen, för att hon har lärt sig att hon tjänar på det. Ja, jag blir så less och förbannad på de här kommentarerna, självklart kommer de ju bara från folk som aldrig prövat positiv träning...

Sen, en felinlärning. Man lär av sina misstag, det har jag gjort. När Zelda kom började jag direkt belöna henne när hon kom in, efter vi varit ute. Det här gjorde jag varje gång, i tanken på att hon lär sig att det lönar sig att komma in. Tillslut kom hon i full fart in genom dörren, bra? Nej, det jag egentligen hade lärt henne var att galoppera genom dörruppningen. Vilket jag som tur var har insett ganska snabbt, och jag håller på att korrigera. Nu när vi ska in/ut, måste hon sätta sig ner, får en godis och därefter öppnas dörren. Ställer hon sig bara vid dörren, förblir den stängd. Nu har jag börjat ta steget längre och säger "varsågod" innan hon går genom dörren. Vi ska fortsätta med det här så att hon sitter ner och väntar på att jag säger "varsågod" innan hon får gå ut. Men, som sagt, man lär av sina misstag. Tur är väl de =)